Min årliga inspektionsresa i Kenya (allt på egen bekostnad) är just avslutad. Det gångna året har 19 vattentankar byggts, varav 14 stora och 5 små med tillhörande boningshus.
Vid våra besök har ordföranden i föräldraföreningen, rektor med flera uttryckt sin stora tacksamhet över vattentankarna. En rektor för en dagskola uttryckte sin glädje över att barnen nu inte daglig
en behöver bära vatten till skolan, utan nu bara bära sina böcker. Tidigare har varje barn måst bära vatten för dryck och mat hemifrån. Dessförinnan har någon burit eller forslat vatten till hemmet.
Den konstruktör som ledde de åtta arbetarna och som vi haft under hela projektets gång och litat på, hade i fjor bett att få 1 000 kronor i förskott, vilket tidigare aldrig beviljats av koordinatorn William. Konstruktören försvann med pengarna tillsammans med den cykel han fått. En generös givare har efter min hemkomst skänkt 1000 kronor, så att projektet inte ska lida någon förlust.
Den nyanställde konstruktören bedömdes av koordinatorn William som väldigt mycket duktigare. Enligt hans erfarenhet ska man gjuta en pelare med järnbalk i mitten av tanken för att säkert hålla upp taket på de stora tankarna. Dessutom viras nu tätt med taggtråd runt den murade tanken för att putsen ska fästa bättre. Denna förändring av konstruktionen tillsammans med dyrare transporter och högre löner till våra tio anställda gör att fjorårets pris för en stor tank blev cirka 11600 kronor. Priset för hus med liten tank blev 4 500 kronor vilket t.o.m. är lite lägre än året dessförinnan. Variationerna i priset för tankar kan påverkas av om teglet kan tillverkas på plats och också av olika långa transporter. Varje arbetare tjänar nu cirka 300 kr i veckan under perioder då byggena kan fortgå. Under de långa torrperioderna står byggandet stilla i brist på vatten.
En av de fem små tankarna med hus har byggts till en ensamstående, 30-årig, HIV-positiv kvinna med sju barn. Hon försöker försörja sig med att manuellt knacka sten till makadam som hon säljer till byggen.
Södervidinge 2 februari 2010
Karin Norlin
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.